Teologi

Kyrkan hade rätt, eller?

Det är dags att följa upp. 25 juli har lagts till handlingarna – alltså det datum då Humanae Vitae, 1900-talets mest kritiserade encyklika, (ö)känd för att dåvarande påven Paulus VI i kategoriska ordalag fördömde bruket av preventivmedel, fyllde 50 år. Skulle Franciskus möjligen ta tillfället i akt och mjuka upp innehållet? Hade han t.o.m. tillsatt något slags kommitté i syfte att kartlägga de teologiska förutsättningarna för en mer relativistisk nyläsning i linje med Amoris Laetitia? Jag har själv spekulerat i den riktningen, men med facit i hand verkar slika spekulationer ha saknat grund. Från Vatikanen valde man utan omsvep att ställa sig bakom den stridbare jubilaren via en signerad förstasideskrönika i L’Osservatore Romano. Det sammanfattande omdömet i denna krönika, som Franciskus utan tvekan sympatiserar med, lyder som följer:

Now … we realize that the Church was right, that Pope Paul VI was prophetic in his proposal of a natural regulation of births that would have been salutary for women’s health, the relationship between the couple, and natural procreation.

Det officiella katolska eftermälet anno 2018 är alltså att ”kyrkan hade rätt”, kort och gott – eller åtminstone att Paulus VI agerade profetiskt när han i bjärt kontrast mot rådande tidsanda föreslog naturliga sätt att inom familjen planera (läs: begränsa) barnafödandet: ”NFP”, som det kallas i katolska kretsar, eller ”naturlig familjeplanering”, som går ut på att på individuell basis lära sig identifiera och på lämpligt sätt utnyttja de ofruktsamma faserna under kvinnans menstruationscykel.

Föga förvånande lämnas den moralteologiska knäckfrågan, huruvida bruket av preventivmedel verkligen är ”intrinsikalt fel”, därhän. Istället väljer L’Osservatore Romano att lyfta fram det intressanta faktum att Paulus VI, som förste påve någonsin, gav grönt ljus för nämnda NFP:

Even now, it seems that nobody remembers that, for the first time, a Pope had accepted the idea of the regulation of births and invited doctors to investigate natural and effective methods [of birth control].

Vad exakt det var för idé som påven accepterade är i och för sig inte helt klart. Att helt sonika leva i sexuell avhållsamhet var ju sedan länge en kyrkligt accepterad och nog så naturlig ”metod” för att undvika oönskade graviditeter, även inom äktenskapets ramar – se t.ex. Paulus VI:s preventivmedelskritiske föregångare Pius XI:s encyklika Casti Connubii (1930), § 53, där denna typ av familjeplanering nämns i förbigående som något av en självklarhet.

Vad L’Osservatore Romano menar är förmodligen att Paulus VI var den förste påve som godkände idén att äkta makar medvetet förlägger sitt sexuella samliv just och endast till de perioder under kvinnans menstruationscykel då risken för graviditet är som minst. För de katolska makar som tidigare ville undvika graviditeter var det total abstinens som gällde – alltså om de ville leva i enlighet med kyrkans bud.

De av oss som är bevandrade i Skriften kan måhända inte undgå att notera en viss ironi vad gäller detta med NFP. De ofruktsamma perioderna i kvinnans menstruationscykel är som bekant centrerade runt själva menstruationen, vilket råkar vara just den period av sju dagars ”orenhet” då samlag enligt Mose lag (3 Mos. 20:18) är belagt med dödsstraff. Inte heller enligt profeten Hesekiel (18:5-6) ser Gud med blida ögon på dem som idkar sexuellt umgänge under denna period (även om dödsstraffet lyckligtvis inte nämns): ”Den som är rättfärdig … han ligger inte med en kvinna när hon har sin blödning.” Hur eller om dessa gammaltestamentliga utsagor låter sig harmonieras med NFP överlåter jag åt den intresserade läsaren att själv fundera ut.

Men åter till ämnet. L’Osservatore Romano gör en viktig poäng. Även om Humanae Vitae ofta och med rätta betraktas som ett konservativt dokument så bör vi påminna oss om att det faktiskt rymmer en radikal katolsk nymodighet. Som tidningen skriver:

For many, it is still difficult to leave behind the old conflict between progressives and conservatives — amid which this Encyclical (Humanae Vitae) was torn to pieces — without recognizing its critical spirit and innovative strength.

För de allra flesta katoliker (inklusive mig själv) spelar i och för sig denna 50 år gamla kursändring, om än föredömligt radikal för sin tid och kontext, ingen roll. Inte i någon annan fråga är diskrepansen mellan Katolska kyrkans officiella undervisning och det katolska lekfolkets vardagliga liv större än i frågan om preventivmedel. Katoliker runt om i världen är som människor är i största allmänhet: de använder preventivmedel för att förhindra oönskade graviditeter, och en omfattande internationell studie för några år sedan tyder på att omkring 80 % av världens katoliker också anser att det är ok att göra så. En studie i USA från 2011 visar att endast 2 % av de katolska kvinnorna i ”riskzonen” för att bli gravida förlitar sig på NFP – oavsett om de är regelbundna kyrkobesökare eller ej. Mer statistik kunde åberopas, men det är uppenbart att en mycket stor majoritet av världens vuxna katoliker tror och/eller lever i strid mot sin kyrkas officiella preventivmedelsförbud. (För en aktuell teologisk analys av detta religionssociologiska faktum rekommenderas ‘Humanae Vitae’ and the sensus fidelium av Charles E. Curran, katolsk präst och moralteolog.)

Det som alltjämt och framförallt intresserar mig med den här frågan, som inte bara de flesta människor utan alltså även de flesta katoliker annars torde finna tämligen obsolet, är dess implikationer för frågan om det katolska läroämbetets auktoritet. Inte bara är det mycket som står på spel, emedan den Heliga stolen har investerat en stor del av sin moralteologiska trovärdighet just i motståndet mot preventivmedel, men vi talar om ett påvligt dekret som närapå har kommit att definiera Katolska kyrkans sexualmoral – trots att det inte är stadfäst vare sig ex cathedra eller vid ett ekumeniskt koncilium. Inte ens ur ett konservativt katolskt perspektiv är det alltså säkert att preventivmedelsförbudet är byggt på hälleberget.

Eller? Från konservativt håll skulle man kunna invända att preventivmedelsförbudet visst är byggt på fast mark – inte i kraft av att vara formellt stadfäst ex cathedra eller vid ett koncilium men väl i kraft av att vara uppbackat av det universella och ordinarie läroämbetet (=biskopskollegiet) i alla tider. Så t.ex. argumenterade ju Johannes Paulus II för att frågan om kvinnliga präster redan är avgjord för all framtid.

Ett allmänt problem med dylika svepande påståenden om det världsvida läroämbetets beständiga position i den ena eller andra frågan är att de i praktiken är omöjliga att bekräfta. Därtill kommer ett specifikt problem just vad preventivmedelsfrågan beträffar, ty det finns goda skäl att tro att inte ens Paulus VI:s samtida biskopskolleger var överens.

Först måste vi påminna oss om den påvligt tillsatta preventivmedelskommissionen, vars arbete föregick publiceringen av Humanae Vitae. Styrelsen för denna kommission bestod uteslutande av biskopar: 16 stycken, närmare bestämt, inklusive 7 kardinaler. Av dessa 16 biskopar, handplockade av Paulus VI själv, var det till slut blott 3 som förordade att Katolska kyrkan skulle stå fast vid sitt kategoriska preventivmedelsförbud. (Återigen: se Humanae Vitae i gammalt ljus – och nytt.)

Till detta kommer något som uppdagades bara för någon månad sedan. En viss Gilfredo Marengo, professor vid Johannes Paulus II:s familjeinstitut i Rom, hade av påven Franciskus fått exklusiva rättigheter att gå igenom Vatikanens arkiv i syfte att kartlägga Paulus VI:s arbete bakom den omstridda encyklikans kulisser. (Detta var väl i praktiken den kommitté som det ryktades om att Franciskus hade tillsatt.) Det resulterade i en bok på italienska som gavs ut i början av juli och som ännu inte finns översatt till engelska. En mycket intressant intervju med nämnde Marengo återgavs dock härom veckan i den katolska tidskriften National Catholic Reporter.

Marengo avslöjar att Paulus VI år 1967, alltså ett år innan Humanae Vitae publicerades, vände sig till den s.k. biskopssynodens dåvarande 199 biskopar och bad dem att enskilt skicka honom sina synpunkter vad gäller detta med preventivmedel och NFP. Resultatet blev anmärkningsvärt av två skäl: dels för att endast 25 av de 199 biskoparna hörsammade påvens begäran, dels för att av dessa 25 biskopar så var det endast 7 (däribland en viss Karol Wojtyla från Polen) som uppmanade påven att vidmakthålla kyrkans rådande preventivmedelsförbud. Övriga 18 tycks på ett eller annat sätt ha förordat en uppmjukning i kyrkans position.

Vi vet nu alltså att Paulus VI konsulterade två episkopala instanser: dels den påvligt tillsatta preventivmedelskommissionen, dels biskopssynoden. I båda fallen fick han ett mycket tydligt och överraskande besked: de flesta av dem som uttryckte sin åsikt ställde sig inte bakom kyrkans rådande position. Vad detta säger om det universella läroämbetet är naturligtvis vanskligt att uttala sig om, men det styrker i alla fall nämnda slutsats att inte ens Paulus VI:s samtida biskopskolleger var överens på denna punkt.

Annonser
Standard

5 reaktioner på ”Kyrkan hade rätt, eller?

  1. Reblogga detta på Bengts Blogg och kommenterade:
    Martin Lembke är religionsvetare och reder ut begreppen med skärpa och intellektuell hederlighet. Jag rebloggar hans inlägg om aktuell debatt om Humanae vitae Som till stor del återspeglar min egen uppfattning.
    Ett par grundteser:
    1. Det absoluta p-medelsförbudet kan ej anses som ofelbar katolsk lära.
    2. 80 % av katolikerna, även troende kyrkobesökare ignorerar HVs lära på denna punkt.
    3. Det finns en tendens hos konservativa katoliker att involvera mer och mer i det som betraktas som ofelbart. Teologen Curran använder begreppet ”creeping infallibility

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s