Teologi

Patriarken Peter Kreeft

Mitt förra inlägg, Katolska kyrkans patriarkala ämbetssyn, genererade en hel del reaktioner från katolskt håll (om än inte lika många som jag hade önskat). Månne var det en ”grund” och ”förvirrad” text, som någon uttryckte det? I alla hänseenden ska man förstås vara beredd att ompröva sina ståndpunkter. Av en katolsk vän på Facebook blev jag tipsad om ett föredrag ”i världsklass” av Peter Kreeft med en nog så bestickande titel: Women and the Priesthood (Why only Boys can be Daddies). Kreeft, en f.d. kalvinist som konverterade till Katolska kyrkan, är professor emeritus i filosofi men mest känd som katolsk apologet. Jag hade aldrig lyssnat på honom, trots att jag hade hört mycket gott om honom, så detta kunde ju vara ett tillfälle så gott som något. Sagt och gjort: jag tog mig igenom föredraget, drygt en timme långt.

Kreeft, för dem som inte vet, hör till de konservativa katoliker som anser att frågan är avgjord: kvinnor kan (och/eller får) inte vigas till präster i Katolska kyrkan. Case closed. I sin föreläsning levererar han fyra typer av argument till stöd för denna patriarkala ämbetssyn:

  1. Reasons of Authority.
  2. Reasons of Sexual Symbolism.
  3. Reasons of Church Order and Discipline.
  4. Reasons of Discernment.

Det första argumentet inbegriper åtminstone två av de argument jag själv tog upp i föregående inlägg: ”Jesus” och ”Traditionen”. Det andra argumentet motsvarar det jag kallade ”Representationen”. De sista två argumenten tog jag alls inte upp. Jag är tacksam att jag inte ens hade dem i åtanke, om sanningen ska fram.

Kreefts tredje argument, för att börja vår analys där, går ut på att Katolska kyrkan hade slungats ut i kaos och teologiskt inbördeskrig om hon hade gett grönt ljus för kvinnliga präster (eller ”prästinnor”, som Kreeft säger). Följden hade blivit permanent schism: en andra reformation. Eftersom prästens uppdrag är att vara herde och se till fårens och flockens bästa så vore det omoraliskt av kvinnliga aspiranter att eftersträva något som skulle leda till att fåren skingras och förvirras och i värsta fall tappar tron.

Mot denna typ av skrämselpropaganda finns bara en lämplig replik: Sanningen. Det är sanningsfrågan vi diskuterar, inte vad som blir de eventuella praktiska konsekvensen av att byta ståndpunkt. Att en uppburen katolsk filosof som Kreeft verkar missa detta måste räknas som ett olycksfall i arbetet. Ett misshugg. Även den bäste kan slå i luften.

Låt oss ta ett drastiskt exempel för att illustrera situationen. Ponera att man med säkerhet, bortom allt rimligt tvivel, hade kunnat slå fast att en tidigare bortglömd grav i Jerusalem innehåller Jesu benrester. Det vore naturligtvis helt ödesdigert inte bara för Katolska kyrkan utan för hela kristendomen. Att som kyrka acceptera denna upptäckt vore i praktiken att gräva sin egen grav. Miljoner människor hade slungats ut i religiös kris. Men vad vore alternativet? Att hålla fast vid en trosföreställning som bevisligen har falsifierats? Att mörka upptäckten och fortsätta som om inget hänt? Naturligtvis inte. Sanningen är inte något man kan ha och mista. I vissa lägen måste man helt sonika ta konsekvenserna, om man är intellektuellt hederlig, oavsett hur jobbiga de blir.

Frågan är alltså inte om ett införande av kvinnliga präster i Katolska kyrkan skulle skada eller gagna densamma, utan om kvinnliga präster rent principiellt är i enlighet med Guds vilja eller ej. Är Katolska kyrkans patriarkala ämbetssyn sann? Det är det som frågan handlar om.

Kreefts fjärde argument mot ”prästinnor” är etter värre – och därtill ganska otäckt. (Lyssna från 57:50 och fem minuter framåt via länken ovan.) Han ber oss helt sonika att öppna våra öron så att vi hör Guds röst bortom ideologiernas brus. Om vi gör det så kommer vi att se, tydligt och klart, hur kvinnoprästförespråkarnas frontfigurer utstrålar hat, vrede, ursinne och självrättfärdighet. ”We can easily discern in them a past history of having been badly hurt, which then became a state of deep hatred and self-righteousness.” Den som frivilligt öppnar kyrkans dörrar för dessa ”barbarians”, som Kreeft uttrycker det, ”is clearly a traitor”. (59:53) Sannerligen: ”Look at their faces! You can see the hate, the hardness, the hurt.” (1:01:09) Till syvende och sist, avslutar Kreeft, står kampen ifråga mellan Baals präster och Guds. (1:02:43) Eller för att ta det igen: kampen står mellan Baals präster och Guds.

Enligt Kreefts egen utsago är detta kanske det viktigaste av de fyra argumenten. De ledande kvinnoprästförespråkarna är onda: liderliga, ömkliga och antikristliga. Det syns i deras ansikten. ”Look at their faces!” Hatet och frustrationen liksom bara väller fram. Alltså är deras ståndpunkt i ämbetsfrågan falsk. Case utterly closed.

Jag trodde knappt mina öron när jag hörde detta argument. Man kunde tro att man lyssnade på framlidne Fred Phelps i Westboro Baptist Church, men det är Peter Kreeft som står i talarstolen: en uppburen katolsk professor i filosofi.

Men låt oss backa bandet och titta närmare på Kreefts båda första argument. Det första, ”Reasons of Authority”, orkar jag i och för sig inte säga mycket om. (Den som vill kan lyssna via länken ovan: från 11:20 och ca 11 minuter framåt.) Mest besviken blir jag på att han inte alls berör de sociokulturella hindren för kvinnor att verka som kringresande missionärer på Jesu tid. Ungefär som om det i princip vore fritt fram för dem att predika på gator och torg! Inte heller ett ord om de social- och sexualpsykologiska aspekterna av att i tre år ingå i en tätt sammanhållen lärjungakrets runt en karismatisk profetgestalt. Kreeft framställer det som att Jesus antingen var sexist (om han nämligen underkastade sig samtidens patriarkala kvinnosyn) eller s.a.s. kvinnoprästmotståndare. Eftersom det förra alternativet är absurt, givet att Jesus var Gud inkarnerad, följer att han var kvinnoprästmotståndare. Logiskt, förvisso, men dikotomin är falsk.

Mer intressant och originellt är istället Kreefts andra argument, ”Reasons of Sexual Symbolism”, som alltså inbegrips i det argument jag själv kallade ”Representationen”. (Den som är intresserad kan lyssna från 22:35 och närmare en halvtimme framåt.) Här utläggs det som enligt Kreeft djupast sett förklarar varför kvinnor inte kan bli katolska präster. Det handlar alltså om själva representationsidén: Jesus själv var man, och därför måste även hans präster, vars främsta sakramentala uppgift är att stå i hans ställe och verbalisera hans egna ord, ”tag och ät, detta är min kropp…”, vara män. Simple as that.

Det som är både intressant och märkligt är att Kreeft dock inte nöjer sig med att fokusera på denna representationsrelation mellan prästen och Jesus. Istället lägger han fokus på relationen mellan Jesus och Fadern inom själva Treenigheten. Detta är märkligt, ty den väsentliga frågan, ur ett katolskt perspektiv, är ju om kvinnor i princip skulle kunna stå in persona Christi – oavsett i vilken relation Jesus i sin tur står till Fadern. Det tycks som att Kreeft gör en stor poäng av något som i själva verket inte har med saken att göra. Att Jesus var man är det ju ingen som förnekar, och den väsentliga frågan i sammanhanget är som sagt om även kvinnor i princip kan representera denne man på ett tillbörligt sätt.

Låt oss hursomhelst ta del av själva kontentan av Kreefts argument (från 44:20):

But why, you may say, is his [Christ’s] maleness essential? Because he is the revelation of the Father, and the Father’s masculinity is essential, as we have seen. The priest represents Christ, and Christ represents the Father. The priest must be male because Christ is male, and Christ is male because God the Father is masculine.

Fadern i Treenigheten är alltså väsentligen maskulin, enligt Kreeft, vilket inte betyder att han är av manligt biologiskt kön utan att han i sin egen person liksom konkretiserar (om än på ett transcendent sätt) den universella, kosmiska maskuliniteten. Allt som existerar, menar Kreeft, betecknar eller representerar antingen femininitet eller maskulinitet, yin eller yang, jord eller himmel. Män representerar maskulinitet och kvinnor femininitet. Därför var Jesus med nödvändighet man, ty han (mer än någon annan) representerar Fadern, och Fadern är maskulin till sitt själva väsen.

Så lyder alltså Kreefts ”sexuella symbolism”. Hur många av mina konservativa katolska vänner är beredda att acceptera dess häpnadsväckande kosmiska yin och yang-dualism? Tack och lov syns det inte ett spår av detta tänkande i Katolska kyrkans katekes; tvärtom betonas där på ett fint sätt (§ 239) hur Gud kan beskrivas i såväl faderliga som moderliga termer. Blotta tanken att Gud Fadern är väsentligen maskulin men inte väsentligen feminin ter sig lika arkaisk som bisarr. Jag ids inte säga mer därom – förutom en sak: en sak som Kreeft märkligt nog inte själv verkar ha tänkt på.

Enligt Kreefts kosmiska yin och yang-dualism är alla människor feminina i Guds ögon. ”It makes all of us female in relation to God.” (45:00) ”All souls are God’s brides.” (45:09) ”He is ‘he’, and we are all ‘she’.” (29:36) Alla människor, med andra ord, representerar femininitet. Just därför, menar Kreeft, kan kvinnor inte bli präster. Prästen representerar ju Jesus, som själv är Gud, som är själva objektet för de feminina själarnas kärlek. Om prästen vore kvinna så hade alltså det som vi feminina människosjälar ytterst åstundar representerats av – en kvinna! Uteslutet, menar Kreeft. ”No lesbian love with God … therefore, no priestesses.” (37:48)

Det som Kreeft inte verkar ha tänkt på, trots att han säger det mer eller mindre rakt ut flera gånger, är att alla människor inkluderar – tro det eller ej – alla män. Alla människosjälar är feminina i Guds ögon, enligt Kreefts egen kosmiska dualism. Hur skulle alltså någon människa, man eller kvinna, kunna representera den kosmiska maskuliniteten? Hur skulle ens Jesus kunna göra det? Menar Kreeft möjligen att det mer specifikt är prästens (eller Jesu) manliga kropp som representerar den gudomliga maskuliniteten, samtidigt som prästens (eller Jesu) själ icke desto mindre representerar den ickegudomliga femininiteten? Det verkar mycket konstigt, för att inte säga teologiskt orimligt, ty det skulle innebära att in persona Christi egentligen handlar om in corpus Christi – alltså att det som prästen representerar inte är Jesus som person eller ens Jesus som människa utan blott och bart Jesu kropp. (Enligt katolsk antropologi är det ju själen snarare än kroppen som bär upp människans personliga identitet – utan själ ingen person, helt enkelt.) Det skulle omvänt innebära att det inte är prästen som person eller ens prästen som människa som representerar Jesu kropp, utan just och endast att prästens kropp representerar Jesu kropp.

Det är inte gott att veta hur Kreeft tänker i detta avseende. Jag tror som sagt att han märkligt nog inte har tänkt på det alls. Sedan är det ju så, återigen, att hans fantastiska yin/yang-dualism egentligen är irrelevant för den väsentliga frågan i sammanhanget, alltså den om kvinnor i princip kan representera mannen Jesus på ett sakramentalt tillbörligt sätt.

För att sammanfatta: Kreefts tredje och fjärde argument är direkt urusla, och det senare av dem är dessutom obehagligt och ovärdigt en seriös debattör. Det första argumentet erbjuder inget nytt under solen men är därmed sagt inte dåligt; dock finner jag det överraskande att Kreeft inte ens verkar försöka hitta tänkbara alternativa förklaringar till varför Jesus till apostlar trots allt endast utvalde män. Det andra argumentet, slutligen, är lika häpnadsväckande som det är inkonsekvent.

 

Annonser
Standard

2 thoughts on “Patriarken Peter Kreeft

  1. Pingback: Katolsk religionsfilosof argumenterar för kvinnliga präster | Rebellas andra

  2. Pingback: Sexism i katolska kyrkan – fortfarande florerar macho-kultur och manliga härskartekniker | Bengts Blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s